Det fanns ett önskemål om en skulptur i trädgården och i samtal med ungdomar och personal på Söråkers Folkets Hus om vad en offentligskulptur skulle kunna vara, beskrevs en skulptur bland annat som ett objekt på en sockel och i ett beständigt material (brons). Frågan ställdes också om det saknades något i deras trädgård, och om en skulptur kunde fylla den funktionen på platsen i sådana fall. Planer på grillplats och behov om sittbänkar i trädgården nämndes då.

Samtalen med ungdomarna och vad jag redan visste om Folkets Hus verksamhet, vikten av att delta och att praktisera ett bildande, (folkbildningstraditionen). Verksamhet är hela tiden i rörelse fråmåt samtidigt som de förhåller sig i en tradition av att vara ett Hus för Folket, i fabriksorten Söråker.

Detta blev det ramverk som tillslut ledde fram till “plankan”. Där jag ville gå tillmötes med bilden av en skulptur, samtidigt ge ett alternativ till en “gubbe på sockel”, och att en skulptur kan ha en funktion och användas.
Att plankan är i brons är viktigt i sammanhanget.